Sana Nizamani Nilsson

Drömmen blev sann när Sana kom in på läkarprogrammet 

Namn: Sana Nizamani Nilsson 
Ålder: 32 år
Studerat: SFI och Komvux på Hermods i Uppsala

 

- När jag inte kunde språket här i Sverige blev jag tyst och osäker. Lite av min personlighet försvann och jag kände inte igen mig själv. Jag hade en fantastisk lärare på SFI och när jag lärde mig svenska fick jag min personlighet tillbaka! 

 


År 2009 tog Sana Nizamani Nilsson från Pakistan beslutet att flytta till Sverige för att studera en masterutbildning i hållbar utveckling vid Uppsala universitet. Vid den tidpunkten var hon fast besluten om att arbeta inom miljö och ledarskap, men livet tog en annan riktning. Idag är hon gift, bosatt på en bondgård och mamma till en fyraårig son samtidigt som hon studerar till läkare vid Uppsala universitet.

Vi träffas på Bangårdsgatan 4A i centrala Uppsala vid Hermods lokaler för SFI (svenska för invandrare) och Komvux. Sana sitter i ett litet grupprum med en stor hög av kurslitteratur framför sig när jag kommer in och det luktar kaffe i hela rummet. Typisk studentmiljö. Det var här på Bangårdsgatan som hennes resa mot sin stora dröm började. Hon har spenderat hundratals timmar i dessa lokaler där hon 2012 började läsa SFI. Vid denna tidpunkt kunde hon knappt någon svenska och drömmen kändes långt bort.

Klockan är strax efter tio på morgonen och Sana har redan varit igång med plugget sedan sju i morse. 32-åriga Sana studerar sin första termin av fem och ett halvt år på läkarprogrammet vid Uppsala universitet och hon förklarar att hon ser studierna som ett yrke, där varje dag är schemalagt från 7-16. Hon berättar också att hon är okontaktbar dessa timmar då allt fokus ligger på studierna.

- Jag stänger av mig helt från omvärlden när jag studerar. Ingen mobil eller sociala medier fram tills klockan 16. Eftersom jag har en son på fyra år och driver en bondgård tillsammans med min man måste jag ha fasta rutiner för att få ihop vardagen. Jag har en ganska speciell livsstil, skrattar Sana.

Sana flyttade till Sverige 2009 för att studera en masterutbildning i hållbarutveckling vid Uppsala universitet. Hon har sedan tidigare en kandidatexamen i datavetenskap från Pakistan och har alltid haft ett stort intresse för miljö. Hon berättar att den hållbara utvecklingen knappt existerar i Pakistan och att hon var med i olika aktivistgrupper för att uppmana folk att tänka på miljön. Valet föll på Sverige då Sana ville lära sig mer om den hållbara utvecklingen och ansåg att vi är ett land som arbetar bra med den typen av frågor.  

Hennes plan var klar, men efter en musikspelning på Kalmars nation en aprilkväll 2010 kom hennes liv att förändras. Här träffade hon sin nuvarande man som kom från Sundsvall och studerade konst i Paris. De blev snabbt förälskade och i augusti samma år hittade det sitt drömboende på en bondgård vid Uppsala Naturbete. Gården ligger cirka fyra kilometer från Uppsala vilket passar Sana utmärkt då hon likt många andra studenter cyklar till skolan varje dag.

- Vår gård ligger på ett naturreservat och vi har ungefär 60 hektar mark. Varken jag eller min man har någon bakgrund i lantbruk så det var speciellt att flytta dit. Idag har vi drygt 120 får och 15 kor som vi har hand om.

”När jag lärde mig svenska fick jag min personlighet tillbaka”

När Sana träffade sin man pratade de mestadels engelska med varandra. Det var inte förrän hon började läsa SFI på Hermods som hon lärde sig svenska ordentligt. Hon berättar att hon knappt kunde någon svenska överhuvudtaget, vilket gjorde att hon blev tillbakadragen och blyg. Något som är svårt för mig att tro då hon nu sprudlar av energi och har en målmedvetenhet i blicken utöver det vanliga.

- I Pakistan höll jag på mycket med ledarskapsföreläsningar bland ungdomar samt teater och jag älskar att vara spontan och social. När jag inte kunde språket här i Sverige blev jag tyst och osäker. Lite av min personlighet försvann och jag kände inte igen mig själv. Jag hade en fantastisk lärare på SFI och när jag lärde mig svenska fick jag min personlighet tillbaka!

Drömmen om läkare kom under graviditeten

Efter att vi pratat i ungefär en timme berättar Sana att hon har en föreläsning hon måste gå på. Vi bestämmer oss för att ta en promenad från centrum till universitetet. Det småregnar ute medan Sana låser upp sin cykel. Regnet håller i sig ett par minuter innan det blir uppehåll. Det är kallt och grått ute. Våren har inte riktigt slagit ut i Uppsala och jag kan inte låta bli att gnälla på vädret och att det aldrig blir varmt. Sana håller inte riktigt med och flikar in:

- Det är ju detta som är charmigt med Sverige. Att det är fyra årstider och att man verkligen får längta tills den första blomman slår ut.

Så tänker en äkta optimist mumlar jag medan vi går längs Fyrisån mot universitetet. Samtalet kring studierna fortsätter och jag frågar varför valet föll på läkarprogrammet.

- Det var faktiskt under graviditeten som jag bestämde mig för att jag ville bli läkare. Jag blev väldigt intresserad av kroppen och alla dess funktioner under denna period. Sedan har jag min far som är läkare så det kan också ha påverkat.

Hon fortsätter med att berätta att delar av hennes familj bor numera i Australien. Hennes pappa som snart närmar sig pension har arbetat som läkare hela sitt liv. Sana har därför vistas mycket på sjukhus under sin uppväxt. Hon är van vid miljön och hennes pappa pratar gott om yrket, men det stora intresset kom under graviditeten. Nu är hon mer beslutsam än någonsin vad hon vill arbeta med i framtiden.

Vägen dit har dock varit tuff. När Sana bestämde sig för att bli läkare krävdes att hon läste en gymnasieutbildning på Komvux på grund av att hennes gymnasiebetyg från Pakistan inte var godkända i Sverige. Eftersom hon hade ett nyfött barn behövde hon läsa på distans för att kunna vara mammaledig samtidigt. Hon bestämde sig för att läsa Naturvetenskapliga linjen på Hermods Vuxenutbildning i tre år där hon kunde anpassa studierna efter sin egen takt. Sana berättar att hon uppskattade flexibiliteten på distansutbildningen och hon själv kunde skräddarsy sin egen utbildning efter tid och behov. Det har stundtals varit mycket krävande med att både vara mamma och student med familjen på andra sidan jordklotet.

- När det var riktigt tungt gick jag promenader förbi sjukhuset och tänkte att hit ska jag en dag nå. Då fick jag tillbaka motivationen och allt kändes mycket bättre.

Efter tre år på Hermods Vuxenutbildning gick hon ut med högsta betyg och hon sökte direkt in till olika läkarutbildningar i Sverige. Hennes mål var att komma in vid Uppsala universitet. Hon berättar att hon minns antagningsdagen mycket väl.

- Jag var så fruktansvärt nervös. Jag gick över en mil lång promenad ute i skogen och vågade först inte öppna antagningssidan. När jag väl samlade mod och öppnade sidan och såg att jag kom in var lyckan total!

Sana ringde direkt till sin man för att berätta om beskedet. Han blev så stolt att han började gråta. Det blev ett stort gråtkalas av lycka och på kvällen firade hon och sin man med en fin middag.

- Jag har svårt att vara stolt över mig själv, men jag har känt mig riktigt stolt två gånger i mitt liv. Det första var när jag födde vårt barn och det andra var när jag kom in på läkarprogrammet.

Hon fick beskedet strax innan jul och detta besked blev en fin julklapp. Som belöning köpte hon sig ett stetoskop. Redan där märks det tydligt att det finns ett brinnande engagemang hos Sana och jag är inte förvånad. Att bli antagen till läkarprogrammet vid Uppsala universitet är bland de tuffaste utbildningarna som du kan komma in på i Sverige. Efter att endast bott i Sverige i sju år är det svårt att inte bli imponerad av henens resa. Innan vi närmar oss Biomedicinskt centrum frågar jag henne vad som krävs för att lyckas med sina drömmar:

- Jag tror att många hänger upp sig på tiden och blir stressade över att det ska ta lång tid. Var istället tacksam att du får utbilda dig och lära dig nya saker. Sen är det viktigt med rutiner. Om du verkligen vill lyckas finns det många studietekniker. Det gäller att hitta den som passar dig. Eftersom jag har barn måste jag studera mina fasta tider. Annars går inte livspusslet ihop.

Läkarlinjen och framtidsdrömmar

Sana läser sin första termin på läkarprogrammet och trivs mycket bra. I hennes klass är alla målmedvetna och högpresterande. Hon tycker det är inspirerande att arbeta med människor som brinner starkt för något. Hon gillar också Uppsala som studentstad då hon tycker att den både är vacker och lagom stor.

När hon pratar om framtiden säger hon att det är viktigt att hålla koll på sin personlighet. Hon menar på att det är viktigt att arbeta med det man brinner för istället för att sträva efter status och titlar.

- Jag vill välja en inriktning inom vården som passar min personlighet. Jag är glad och social så allmän läkare kanske passar mig bra. Jag vill också kombinera mitt yrke med forskning.

Efter ett par intressanta samtalstimmar är det dags för Sanas föreläsning. Vi avrundar samtalet med att kort prata om ålder och att det aldrig är försent att börja göra något som du brinner för. Sana säger att ålder är bara en siffra och att tid är inget att oroa sig för. Skön inställning tänker jag för mig själv.

När jag långsamt går tillbaka mot centrum återkommer regnet igen. Det är fortfarande grått och trist ute. Jag suckar till men tänker snabbt på Sanas positiva livsinställning och vad hon kämpat med för att nå sina mål. En otrolig resa som fastnar i minnet. Mina steg blir genast lättare när jag vandrar hemåt genom Uppsalas regniga gator.